Kultur

Henry Bronett – Vilken färg har julen?

julfarg
Henry Bronett
Skriven av Henry Bronett

Ute på skogspromenad. Träden har lämnat ifrån sig alla löv och de nakna grenarna släpper igenom en gråtrött himmel. Fast det gråa kommer inte åt mig, det försvinner, förångas i det gulsprakande lövtäcket på marken. Och fast doften av snö färgar luften, känns det varmt. Som om solen gömt sina strålar i löven. Jag sparkar allt det gula framför mig och det frasar härligt. Lite som ett barn känner jag mig, ja faktiskt inte så lite heller. Lusten kommer över mig och jag samlar ihop lite löv till en säng, lägger mig med utsträckta armar en stund och låter de solstrålande löven hålla mig.

”Ceci est la couleur de mes rèves” (detta är färgen på mina drömmar), skriver konstnären Juan Miró under en enkel, samtidigt så vacker färgklick, någon gång under åren 1924 – 1927 då han gör en serie ’peinture-poésie’, poiesimålningar.

”Vad har jag väl för färg på mina drömmar nu?”, funderar jag. Det är snart jul, vad har väl den för färg? Vänlighet, givmildhet, glädje, kärlek och pepparkaksdoft? Barn som gläds åt presenter och tomten med alla renar, vad har allt det där för färg? Levande ljus och vila, lugn och ro, har det färg? Att ta ett första steg mot någon, att säga God Jul, glada helger till någon och verkligen mena det… Vad har det för färg? De färger som hör julen till är varma röda och vänliga, tänker jag medan jag ligger på rygg där under kala grenar. Vitt också, oskyldigt, sårbart, som nyfallen snö… det är också en färg.

Kanske tycker ni att det är konstigt att känslor, handlingar och drömmar skulle ha färg? Fast allt har ju färg, har det inte? Allt färgas, så säger vi av våra handlingar. Allt får en nyans, en ton, beroende på vad vi gör. Kärleken som tomten varmt röd. Doften av len risgrynsgröt, elfenbensvit som snö, med en gnutta guld av flytande honung…

Allt får färgas av våra handlingar. Grått och svart är för hopplöst, håglöst, uppgivet. De nyanserna behöver vi inte låta få färga våra helger allt för mycket nu. Tvärtom, att vi gör plats nu för våra drömmars färger och låter dem ge färg åt vardagen. Låt julen bli varm och kärleksfull, drömskt röd, som kinderna efter en promenad i vintern då den första snön faller.

Önskar er kära läsare riktigt sköna och vilsamma helger i vackra varma färger.

Läs mer om vår krönikör Henry Bronett på www.bronett.se.