Sponsrat

Femtio års ”dirty work” är över! Cinderella möter Anders Timell

Anders Timell
Villatidningen
Skriven av Villatidningen

Anders Timell är inte bara en känd radioröst i Mix Megapol utan även en driftig entreprenör och delägare i restaurang Riche och Svenska Brasserier och som grädde på moset ska han nu som 51-åring bli pappa igen. Med det i antågande vill man underlätta livet så gott det går och vad är bättre än att slippa ”all the dirty work” på landstället (som gått i arv i släkten i över 50 år) genom att installera en Cinderella?

Jag möter upp honom på hans pittoreska torp anno 1820 i Stockholms skärgård, ett otroligt gulligt ställe som ligger idylliskt med Östersjön som ram. Anders möter upp mig med öppna armar, ursäktar sig lite att han inte hunnit städa. Städa, tänkte jag, det är ju rent som en operationssal, enkelt men väldigt fräscht.

”Var har du muggen”, frågade jag intresserat?
”Den är här borta”, svarade han och pekade mot ett uthus. Nu visade det sig att en högst oinviterad gäst i form av en grävling hade fått för sig att den skulle bygga bo precis under Cinderellan med en sablars oreda runt det gamla utedasset som följd, det var väl varmt och gott under toan antar jag. Ett grävlingsgryt med inbyggt värme, jo jag tackar, typisk Stockholmsgrävling. Nu förstår jag även varför det heter grävling. Denna lilla gynnare har gjort en gedigen utgrävning och byggt ”gravkullar” lite här och där runt huset. Byggt sitt egna lilla imperium vilket Anders är måttligt road av.

”Det ska komma en jägare från Mjölkö to take care off business”, fortsätter Anders. Tydligen någon bur med bete i som ska göra susen. ”Vi kan säga att den ska omplaceras”, kompletterade Anders. ”Låter bra”, sa jag, samtidigt som jag visste att ”omplacering” förmodligen var en del i den slutgiltiga lösningen vilket skulle komma innebära en tripp till de sälla jaktmarkerna för gode herr Grävling. ”Kan man äta grävling?”, hasplade jag ur mig. Tänkte att Anders, som krogägare, rimligen borde veta det. ”Nja, svarade Anders. Det går, men det är inget jag skulle servera på Riche om vi säger så.

”Vi fortsatte vår lilla rundvandring på ägorna och strax efter syrenhäcken vek Anders tvärt av. Som ett barn på julafton visade han entusiastiskt sitt odlingsland med potatis, sallad, morötter m.m. ”Jag är lite svag för sånt här med odling, sa Anders. Jag gillar att fara runt i jorden och få saker att växa. Det är som yoga och meditation för mig”. ”Okej”, sa jag. Jag fick inte riktigt ihop den bilden av Anders, nu iförd vita byxor och en rosa Ralph Lauren-piké kontra en potatisbonde. Men va fasen, karln har ju många strängar på sin lyra, tänkte jag, vem är jag att döma. Prunkar och växer gör det ju bevisligen. Jag tackade Anders för hans gästvänlighet och generösa attityd gentemot en enkel ”skitgubbe” som jag själv och lämnade det pittoreska torpet med en bra känsla i magen. Anders är ett riktigt energiknippe och en mycket trevlig prick!

Cinderella_20ar_web

Fem snabba med Anders

Ditt bästa toalettminne?
– Jag har en förkärlek till båtar, många av mina trevligaste stunder i livet har varit på en båt, därmed även ett av mina bästa toaminnen. Det var en sensommardag 2008, jag och Martin hade lagt till i en alldeles sagolik vik i Stockholms skärgård. Kvällen var så där mysigt ljummen och solen värmde
fortfarande gott. Där satt jag i båtens toautrymme efter middagen med en kall öl, hörde vatten klucka mot skrovet och blickade lite drömskt ut genom toafönstret över den vackra viken samtidigt solen som var på väg ner. Det var magiskt ända tills brorsan ivrigt, smått hysteriskt bankade på dörren, det var tydligen panik av något slag. Troligen chiligrytan som var något för stark. Ett lite abrupt slut på den sittningen, men vackert var det!

Ditt sämsta toalettminne?
Det slår min golfresa till Spaniens östkust alla dagar i veckan. Den upplevelsen går utanpå alla mina tidigare upplevelser i ”nödens tecken”. Solen låg på och temperaturen låg på ganska behagliga 26 grader. Vi började närmade oss 13:e hålet (lite ironiskt att det var just 13:e) och jag hade redan vid 11:e fått indikation från ”verkmästaren i magen” att något inte stod rätt till. Väl framme vid 13:e så kastade tarmarna in handduken. Eftersom vi befann oss minst 3 km från närmaste facilitet av toaliknande karaktär så var det inte mycket mer än att försöka hitta skydd och skyl runt greenen (vilken ni förstår var löjeväckande) och förnedra mig som en hund. Usch, jag får svettningar och panikångest bara jag tänker på det.

Toaletter jag minns … (eller helst vill glömma)
Vi har väl alla skräckminnen kring olika dass man besökt. Ett som verkligen har etsat sig fast är när vi hälsade på några vänner till mina föräldrar på deras lantställe. Jag var väl runt sju år och ”oskuld” kring företeelsen utedass. Jag kunde inte i min vildaste fantasi föreställa mig vad jag var på väg att bli utsatt för när jag glatt skuttade in på dasset hos dem. Ett gistet, mörkt gammalt ruckel som stank vedervärdigt. Jag nästan hulkar nu när jag tänker på det. Men nöden har som sagt ingen lag, det vara bara att dra ner brallorna, göra sina behov samtidigt som jag hörde hur maskarna smaskade därnere. Nästan så jag har behövt prata med en psykolog för att bearbeta det minnet.

Det här gör jag alltid på toaletten …
Kollar faktiskt nästan alltid mailen och mina sociala kanaler. Det har jag förstått att jag inte direkt är ensam om.

Nödvändigt på toan, förutom papperet?
Bra ljus! Kanske låter lite konstigt, men jag uppskattar när jag vet hur det ser ut där det är tänkt att jag ska gå, och utan bra ljus blir det svårt. Kanske är det mitt skräckminne kring utedasset som spökar vad vet jag.

Fakta
Namn: Anders Timell
Ålder: 51 år
Bor: Stockholm
Familj: Sambo Lottie, sonen Kim och en liten krabat som är på väg.
Gör: Radiopratare, restaurangägare.

 

Klicka här för att komma till Cinderella

logo_web_cinderella