Henry Bronett – ”det är för vackert”
Vi har för inte länge sedan firat Valborg och första maj och nu är våren sannerligen rasad ut bland alla våra fjällar! Magnolior, äppel- och körsbärsträd står i blom. I Stockholm promenerar allehanda turister och statsbor med kameror och kråmar sig framför prunkande körsbärsträd i Kungsträdgården.
Våren gör vackert överallt. Kastanjerna har vaknat, föst bladen ur sina knoppar. Först yrvaket slokande har de nu allvarligt piggnat till, sträckt ivrigt på sig och snart kan man inte se genom trädkronorna längre. Det är trångt om boplatser i trädkronorna nu. Skator retar förnöjsamt björktrastar som redan innan varit fullt upptagna med att jaga dän kråkor och så ekorrar förstås, de ska bort bara, genast! I kvällningen sjunger hela tre koltrastar från var sina högsta toppar här. Jag njuter!
Även om det just nu, blåser isvindar och är gråmulet, så bryr jag mig inte det minsta. Det är för vackert och sprittande lustfyllt alltsammans, helt enkelt! Jag älskar att gå omkring i detta växande, tillblivande, pigga, sprittande, spruttande liv och har svårt att avstå en liten antydan till leende. ”Monalisiskt” gåtfull, kanske man kan säga att jag är just för tillfället i våren? Går gärna i naturen, vandrar vid vatt-net och tänker på att snart ska vi få fiska från bryggan min son och jag. Ta med matkorgen, mackor, frukt, bullar och varm choklad eller så bara citronvatten om det är varmt. Vi kastar spö hela dagen, hoppar i när det blir varmt och ligger på handdukar och bryggtorkar i solen. Kanske får vi en abborre eller tre till grillen, tja vem vet? Den förpackar vi i så fall i folie med salt, peppar, smör och lite vitlök, gott!
Jag tänker inte ens klaga på fästingarna i år, fast hoppas att forskningen snart hittar en lösning på otyget. Myggen och bromsarna tänker jag heller inte klaga på, omfamna dem alla, tänker jag (förutom kanske fästningarna!). Och jag vill sitta på min terass med filt och te, om det behövs och inte bry mig om annat än lite fyr i brasan, om det behövs. Och jag vill vinka till humlorna och luta mig tillbaka i stolen och glana på Tornseglarna. De har inte kommit än, men snart är de här. De flyger från Afrika och hit, fram och tillbaka. De som till och med av evolutionen fått mindre hjärnor, för ju lättare dess bättre när man flyger långt! Och vad behöver man väl en hjärna till när man svävar och leker bland moln och livnär sig på luftplankton? De måste verkligen älska den svenska sommaren lika mycket som vi. Tänk ända från Afrika!
Och jag ska läsa om äppelträd och om det ni tänker om äpplen. Vi har faktiskt redan fått e-post från er, kära läsare om äpplen. Tack! Dessutom har jag talat med en vänlig trädgårdsmästarinna som lovat stöd och sagt att Gravensteiner faktiskt är möjlig att odla i min zon! Och jag ska ha anteckningsbok med mig på terassen och överallt ska den med, för i sommar vill jag skriva sagor. Jag har redan upp-
slag till fyra. En om snötroll och en om elefanter som talar med månen. En om kuddrakar. Som ju alla vet vakar de över våra kuddar. Strumpdrakar finns inga, tyvärr. Det är olyckligt för här har strumptrollen fått allt för fritt spelrum och stjäl ogenerat en obevakad strumpa för oss, till och från. Fast jag tror jag börjar skriva om elefanterna som talar med månen och en kopp te ute på terassen!
Vad ska ni göra i våren, till sommaren?
