”Äntligen har jag blivit gubbe”

Maria Zaitzewsky Rundgren

Publicerad: 2024-04-19

Robert Gustafsson har kallats Sveriges roligaste man och har en diger meritlista som skådespelare och komiker. I julhelgen har han synts som Ture Sventon på SVT och i höst är han aktuell i en ny ”Jönssonligan”.

Så här en månad senare känner sig Robert Gustafsson nöjd med sin prestation i den tredje säsongen av Ture Sventon, som visades under julhelgen. Serien spelades till stor del in i Grekland – vilket han tycker var på gott och ont. Roligt med en ny miljö, men jobbigt med värmen.
– Sista inspelningsdagen fick vi veta att det skulle bli fyrtio grader dagen därpå, så vi hade tur. Tyvärr är det här med ökande temperaturer en realitet som vi måste förhålla oss till. I framtiden kommer vi förmodligen inte att kunna spela in filmer och serier i Europa …
Som de allra flesta tar Robert Gustafsson klimatförändringarna på allvar – de är en reell verklighet som märks. Han tror att mänskligheten är på väg mot sin undergång. Inte bara på grund av koldioxidutsläppen utan också på grund av de snabba förändringar som mänskligheten har genomgått de senaste decennierna.
– Vi svenskar är benägna att bejaka allt som är nytt. Vi tror på innovationer och snabba, enkla lösningar, men egentligen är nutiden bara en mikroskopisk del av historien. Våra hjärnor har inte förändrats i samma takt, säger han och måttar en linjals storlek med händerna. Hela linjalen är människans existens och någon bråkdels millimeter är var vi befinner oss nu.

I berättelsen om Killinggänget på SVT får vi möta Henrik Schyffert, Andres Lokko, Robert Gustafsson, Johan Rheborg, Martin Luuk och Tomas Alfredson. Vi får veta hur unga ironiker på 90-talet tog sig till Dramatens scen på 00-talet. Foto: SVT.

Robert Gustafsson har själv varit en person som har sprungit fort genom livet. Alltid fullt upp, alltid nya projekt och roller. Alltid en framåtrörelse, aldrig tillbakablickar. Tills nu.
– Det har med åldern att göra tror jag. Förr hade jag varit ett uselt vittne i ett polisförhör, för jag kunde inte ens minnas vad jag gjorde igår. Jag har blivit bättre på att blicka tillbaka och att vara i nuet. Jag har saktat ner, blivit den jag vill vara och trivs med att vara äldre, erfarnare och visare!
Han berättar att han på sätt och vis alltid har varit en ”gubbe”. Som barn tyckte han om att prata med äldre och lyssna på deras historier. Han såg upp till dem och ville vara som de. Och nu är han där.
– Jag har svårt med valpighet och tycker att unga människor är genanta. Allt är svart eller vitt och de låter mycket. Varför ska de alltid bröla och låta? funderar Robert Gustafsson och illustrerar genom att bröla högt och ljudligt.
– Jag var förstås också sådan som ung. Man trodde att man visste och kunde allt. Nu fattar jag vad de som var äldre då menade när de skakade på huvudet åt ungdomar.

Robert Gustafsson i sin roll som Ture Sventon. Foto: Janne Danielsson /SVT.

En annan aspekt av ålder är kroppens skörhet. Han har blivit mer rädd för att slå sig eller bryta något och ska helst inte cykla eller utsätta sig för risker – det skulle i värsta fall kunna innebära inställda föreställningar.
Så det gäller att träna konditionen för att klara fysiskt krävande roller. Som den roll han är aktuell i till sommaren. Eller rollerna – han spelar två bröder i föreställningen ”Oj då en till” i Kalmar - så han behöver vara snabbrörlig.
– Någonstans kring femtiofem upplevde jag en förändring hos mig själv. Jag blev mer överseende, socialt trevligare och ödmjukare…
Robert Gustafsson har främst gjort sig ett namn som komiker och de komiska rollerna genom åren är otaliga. Exempelvis ”Hundraåringen som klev ut genom fönstret”, ”Jönssonligan” och ”Morran och Tobias”.

Han anser att man kan skämta om allt – men det måste vara kul och ha rätt tajming.
– Just nu är det till exempel inte kul att skämta om Gaza, men det hade kunnat vara det i en annan kontext. Avsändaren är förstås också avgörande. Judar kan skämta om judar, svarta om svarta. Men en vit person som skämtar om svarta är svårare, säger Robert Gustafsson och tillägger att frånsett detta så är det generellt tuffare att vara komiker i dag.
– Det är så mycket man behöver ta hänsyn till, allt som inte är politiskt korrekt. Samtidigt har vi ett aggressivare samhälle. Det är en farlig utveckling.
På frågan hur mycket av sig själv han tar med i sina roller svarar han att det beror på. Många av karaktärerna som han har gestaltat är hårt skruvade och dragna till sin spets.
– Men exempelvis i ”Det som göms i snö” är jag och min karaktär hyfsat lika. Det är ett introvert drama som tar fram mina introverta sidor och i likhet med mig så har rollkaraktären ett enormt fokus på jobbet. Så pass att han blir sitt jobb. Så har det varit för mig också. Men jag har i och för sig hunnit med rätt mycket annat också…

Med en stark drivkraft och kreativitet har Robert Gustafsson tagit sig dit han är i dag. Han beskriver det ständiga skapandet som en drog han inte kan vara utan. Den ger en enorm kick och tillfredsställelse.
Vem hade han varit utan sin framgångsrika karriär?
– En våt pöl tror jag! Eller en kriminell biker eller en stentuff ledare, typ Stenbeck. Att vara extrem på något är en slags flykt och ett försvar. Man kan ha ett stort självförtroende men en låg självkänsla.

Fakta:

Namn: Robert Gustafsson.
Ålder: 59.
Familj: hustrun Lotta och två vuxna söner.
Bor: i villa i Mälarhöjden.
Gör: komiker och skådespelare.

Foto toppbild: Karin Törnblom/TT.