I Sverige skall enligt Lag om energideklaration för byggnader (2006:985), baserat på ett EG-direktiv, byggnader med vissa undantag energideklareras.

Energideklaration innebär att en byggnads energianvändning kontrolleras och dokumenteras. Från och med den 1 januari 2009 ska alla småhus som hyrs ut eller säljs ha en energideklaration. Fritidshus med högst två bostäder är undantagna, liksom fristående byggnader med en total användbar area som är mindre än 50 kvadratmeter. Även andra fastigheter skall energideklareras.

Ska man inte sälja sitt hus kan man välja om man vill göra en energideklaration eller inte. Om du säljer din villa och inte kan visa upp en energideklaration när köpekontraktet skrivs, har köparen rätt att göra en deklaration på din, alltså säljarens, bekostnad.

Vem som helst får inte upprätta en energideklaration utan densamma skall göras av ett särskilt regelverk godkänt företag med minst en certifierad energiexpert.

Deklarationen är giltig i tio år. Syftet med energideklarationerna är att få kännedom om byggnaders energiförbrukning och hur energianvändningen kan effektiviseras. Tanken är då som det måste förstås att konkreta förslag skall lämnas i samband med energideklarationen. Det vill säga förbättringsförslag, innebärande kostnadseffektiva energieffektiviseringsåtgärder. Det finns inga krav på att de föreslagna åtgärderna måste genomföras men eftersom åtgärderna kan minska kostnaderna för uppvärmning och varmvatten är det ofta av intresse att lyssna på anmärkningarna.

Svenska energideklarationer baseras på byggnadens faktiska historiska förbrukning. En köpare av ett småhus presenteras därigenom en energi deklaration som bygger på föregående ägares energianvändning.

Ämnet är så nytt att det finns för närvarande ingen europeisk gemensam syn på hur småhus skall deklareras, utifrån hur byggnaden faktiskt brukats respektive från byggnadens tekniska egenskaper. Boverket har dock beslutat att basera energideklarationerna på uppmätt förbrukning. I det sammanhanget borde närmare funderas över om de många tusen utförda deklarationerna är korrekta eller ej. Det torde ju finnas en naturlig osäkerhet avseende energiåtgången som är kopplad till boendeförhållande, familjestorlek och särskilda tekniska förhållanden som varierar. Kanske hade detta kunnat lösas med att den tid som deklarationerna baseras på hade förlängts.

Tanken med energideklarationen är att främja en minskning av energiförbrukningen. Om det är möjligt att spara energi på ett kostnadseffektivt sätt ska deklarationen innehålla förslag på adekvata åtgärder. Genom att bli uppmanad genomföra åtgärder ska fastighetsägaren bli mer benägen att genomföra sådana även om de medför investeringar.

Många deklarationer innehåller dock inte några rekommendationer om åtgärder. Fastighetsägarna får alltså inga råd för de tusenlappar som deklarationen kostar. Till detta skall understrykas att deklarationerna tyvärr är av blandad kvalitet.

Slutsatsen blir därför att de nuvarande energideklarationer inte tryggar deklarationernas syfte och staten bör fundera på en förbättrad utformning av den fortsatta energideklarationshanteringen.