Publicerad: 2024-10-18

Efter andra världskriget hamnade östra Tyskland inom den ryska maktsfären och ombildades till kommunistiska DDR, Deutsche Demokratische Republik. Där drömdes vackra drömmar om jämlikhet och broderskap, och om ett samhälle som skulle bli ett arbetarparadis.

Fabriksorten Eisenhüttenstadtnm utnämndes till ”socialistisk mönsterstad” och fick 1953 namnet Stalinstadt. Samma år omdöptes Chemnitz, en av Tysklands främsta industristäder, till Karl-Marx-Stadt. Den sönderbombade innerstaden schaktades ren från bråte; ur ruinerna skulle även här uppstå en ”mönsterstad” – präglad av breda avenyer och mastodontbyggnader i sovjetisk modernistisk stil. Enstaka kvarblivna byggnader revs, inklusive Pauli-kyrkan, som 1961 sprängdes i bitar.
Efter murens fall 1989 återfick Chemnitz sitt ursprungliga namn. De kommunistiska idealen har sopats undan och staden grundligt förvandlats. Väldiga köpgallerior har vuxit upp vid sidan av östtyska paradgator med väggmålningar illustrerande arbetarstatens framgångar. Samtidigt, i takt med privatiseringen av de tidigare ”folkägda” industrierna, har många fabriker lagt ner alternativt avskedat flertalet anställda.

Mitt i den snabba förvandlingen har Chemnitz nu utsetts till europeisk kulturhuvudstad 2025. De lokala turistmyndigheterna räknar med minst ett par miljoner besökare.
Officiell invigning blir det 25 januari, med bland annat stora gatufester. Konstmuseerna laddar för ambitiösa utställningar, och i en av de tidigare största klädfabrikerna skapas ett jättelikt museum över industriepoken. På ett 26 hektar stort område byggs ett järnvägsmuseum som ska bli Tysklands största. Sammanlagt planeras 100 projekt och 1 000 arrangemang under det kulturhuvudstadsåret.
Redan 1822 togs en ångmaskin i drift i Chemnitz (faktiskt en av de första på kontinenten) och under 1800-talet tredubblades befolkningen här i ”Tysklands Manchester”. Flest invånare, 360 000, noterades 1930, några år innan nazisternas maktövertagande. Efter världskrig, kommunism och stor utflyttning efter murens fall är befolkningsantalet nu nere på strax under 250 000.

Chemnitz omges av ett böljande pastoralt landskap med ålderdomliga byar, skogar och berg. För den kulturintresserade finns mycket att uppleva även i närbelägna Dresden och Leipzig – som båda kommer att samverka med Chemnitz för att 2025 marknadsföra delstaten Sachsen.
Chemnitz erbjuder en spännande arkitektonisk mix: tidig 1800-talsindustri, trädgårdsförstäder i utopisk stil, bauhausmodernism, DDR-arkitektur… Av det senare återstår åtskilligt: sju meter högt Karl Marx-monument (nu kulturminnesskyddat), Stadthalle från 1974, Café Moskau, bostadsområdet Fritz Heckert: en likformig, betongdominerad stadsdel byggd 1975 för 90 000 östtyskar.
Med jämförelsevis låga bostadspriser och god tillgång till oanvända industrilokaler kan Chemnitz komma att bli alltmer attraktivt för inte minst unga och konstnärligt verksamma människor. Kanske ett 2020-talets Prenzlauer Berg…

Mer info!

Läs mer om vad som händer i Chemnitz och kringområdet 2025 på www.chemnitz2025.de/en