Björn Asplund är efter nästan tjugo år på sin båt Viking en riktig sjöbjörn – men en bofast sådan. Hit flyttade han 1997 – och han har aldrig ångrat sig. Den gamla bogserbåten från 1919 ligger förtöjd på en kajplats vid Söder Mälarstrand i Stockholm och här har alltså Björn sin permanenta adress.

Han är ordförande i Söder Mälarstrands skeppsförening och hjälper till och driver frågor som är viktiga för de båtboende. Här ligger 23 båtar förtöjda året om. Det finns 250 beboeliga båtar runt om i Stockholm, men på andra kajer får man inte mantalsskriva sig. Björns båt räknas däremot som en fastighet.

Båtarna går förstås att flytta och vart femte år tas de till varv för översyn och reparation. Men för det allra mesta ligger de här och väcker en del uppmärksamhet, särskilt bland förbipasserande och turister. Båtarna skiljer sig åt sinsemellan och utgör ett pikant inslag i gatubilden.

– Jag stortrivs här och har inte en tanke på att flytta. Grannsämjan är god och vi umgås ofta och hjälper naturligtvis varandra vid behov. Vi tampas ju alla med liknande problem. Det ligger centralt och är dessutom oerhört vackert, säger Björn och sveper med handen utåt Norr Mälarstrand på andra sidan viken.         

Av en slump åkte jag förbi den här båten.

Här har han Stockholms Stadshus på första parkett och de vackra gamla husfasaderna från förra sekelskiftet.

– Frihetskänslan är viktig. Om jag tröttnar på mina grannar kan jag bara lätta ankar! Det är också kul att så många stannar till och frågar och pratar. Jag har fått kontakt med många nyfikna japaner och sydeuropéer genom åren.

Att bo på båt hör förstås inte till vanligheterna. Hur gick det till när Björn fann sin Viking?

– Jag hade bott en del i Danmark och senare i hus i Enskede med mina döttrar. Men så flyttade de hemifrån och jag var ute efter något annat. Av en slump åkte jag förbi den här båten, såg att den var till salu och knackade på och frågade om jag fick komma in och titta. Jag bestämde mig direkt för att köpa den, säger Björn, som betalade 650 000 för Viking.

Hon byggdes i Göteborg, var inmönstrad under andra världskriget, sjönk till botten vid Strandvägen på 1950-talet, men bärgades. Hon har ett stålskrov och är 20 meter lång och 5 meter bred. Vikt; 75 ton.

Att bo på båt är relativt billigt. Björn betalar 3000 kronor i månaden för kommunalt avlopp och vatten. Men naturligtvis tillkommer många dolda utgifter.

Båten måste underhållas konstant, vilket kräver både arbete och pengar. Björn uppskattar att han lägger ner en stor del av sin fritid på att knacka loss gammal rost och måla.

– Det är rätt mycket hantverk och specialkunnande som krävs. Man lär sig med åren, konstaterar han med ett leende.

När båten vart femte år ska till varvet kan kostnaden rusa iväg och bli flera hundra tusen kronor. Då gäller det att ha en sparad buffert.

– Skrovet är nitat och har tusentals nitar. På varvet inspekteras de och knackas loss vid behov. Det kan snabbt dra iväg och bli väldigt dyrt. Men båten måste hållas i sjödugligt skick, så är det bara, konstaterar Björn och visar runt på den 100 kvadratmeter stora boytan. Här finns ett litet kök, ett allrum, toa med dusch. På övervåningen ligger Björns sovrum. Längst ner håller han på och ställer i ordning två sovrum, ett kök och ytterligare en toalett och dusch. Tanken är att eventuellt hyra ut till studenter.

Vad är det bästa med att bo på en båt?

– Absolut frihetskänslan och känslan av att ha ett eget ”hus” mitt i stan. Sammanhållningen mellan oss båtägare blir också väldigt speciell, säger Björn, men tillägger att även om han skulle vilja sälja och flytta någon annanstans så är det inte så enkelt.

– Den som köper båten får inte kajplatsen. Så båten måste flyttas. Det är ganska absurt. Det är som att sälja ett flygplan utan att ge den landningstillstånd.

Snabbfakta Björn Asplind

• Ålder: 49
• Familj: Två döttrar
• Gör: Pensionär och diversearbetare
• Bor: På en bogserbåt vid Söder Mälarstrand