Nu börjar en ny säsong i sommarstugan för Marianne Karlsson och hennes familj. En härlig tid att se fram emot. Det är dock en del saker som behöver fungera för att det ska bli så där gemytligt som de flesta sommarhusägare vill ha det.

För att kunna njuta av sommarhuset fullt ut behövs att det mest basala fungerar. Med andra ord en bra och lättskött toalett. De flesta sommarstugeägare känner nog igen sig när det kommer till frågan om att välja toalett. Sällan någon annanstans diskuteras toaletter så intensivt, som med grannarna i sommarstugeområdet. Vilken lösning har ni? Hur fungerar er toa?

Vad man väljer för lösning är förstås beroende på hur det ser ut där man har sin sommarstuga. Frågorna är många. Kan man ha en snålspolande vattentoalett? Är mulltoa ett alternativ? Kanske enskilt avlopp eller finns det kommunalt avloppssystem? Vilka regler gäller för området?

För en del är det en stor apparat att installera en vattentoalett, särskilt om det inte finns kommunalt avlopp. Kanske är det inte ens tänkbart eller önskvärt. För Mariannes sommarhus i Roslagen föll valet på en förbränningstoa. Efter mycket funderande på olika alternativ, var förbränningstoan den som motsvarade hennes krav på effektivitet och hantering. Miljön var också en viktig aspekt.

– Vi hade tidigare en mulltoa, men den hade nu gjort sitt och det var dags att hitta en ny lösning.

Efter att ha valt bort andra alternativ stod köp och installation av förbränningstoa kvar. Och så blev det.

– Jag hade sett en annons i en tidning om förbränningstoa. Först tyckte jag att det var lite dyrt, men vi hjälptes åt med finansieringen i familjen, vi brukar vara ett gäng här på somrarna. För att skaffa mig mer information läste jag bland annat på Internet om hur en förbränningstoa fungerar. Jag tyckte att det lät enkelt och bra, så då slog vi till. Nu efteråt tycker jag inte att det var så dyrt, med tanke på hur stor glädje vi har av den, om man nu kan uttrycka sig så, skrattar Marianne.

Nu har det gått nästan tre år sedan installationen och toan ser ut att vara i fin form och fungera som den ska.

Hur trivs du med lösningen?

– Den har fungerat väldigt bra. Vi är som sagt många här periodvis, först var jag lite nervös över att den inte skulle räcka till. Eller att det skulle vara lite för mycket ”hightech” för mig. Men det hade jag inte behövt bekymra mig om, vet jag nu så här efteråt.

Förbränningstoaletten fungerar på så sätt att den förbränner urin och fekalier vid hög temperatur.

Hur vet du när toan ska tömmas?

– Det ser jag för då blinkar en lampa växelvis på panelen. Man kan säga att toan talar om själv när det är dags för en tömning.

– När vi är många får vi förstås tömma toan på aska lite oftare, det är enda skillnaden mot när vi bara ät två eller tre här. Då sker det mer sällan.

Hur gör du då när du tömmer askan?

– Det är en skål under toan som man drar ut och i den är det aska. Askan kan man använda som gödning om man vill. Jag brukar hälla den i blomrabatten. Sedan får man göra rent skålen med varmt vatten innan den sätts tillbaka i toan. När kärlet satts tillbaka i toaletten häller jag i en liter vatten som får förbrännas först sedan är den färdig att användas igen.

– Nu har jag haft toan i snart tre år och vi har inte haft några problem med den. Den är lättskött och pålitlig.

Något som Marianne återkommer till är att hon är nöjd med att den inte tar så stor plats. Våtutrymmet som inte är så stort ska rym-ma både dusch, toalett, och handfat, samt lite förvaring också.

När Marianne skulle installera toaletten tog hon hjälp av proffs, eftersom det skulle göras ett hål ut genom väggen för ventilationsröret. Det vågade jag inte mig på själv. Jordat eluttag hade vi redan, så det var bara att sätta i kontakten till toan.

Vid varje toalettbesök placeras en vattentät påse i toaletten. Som försvinner efter att man fällt ner locket och tryckt på förbränningsknappen.

– Påsar finns att köpa på ett flertal stormarknader och de vi brukar handla innehåller 500 påsar.

Marianne hoppas och tror att hon och hennes familj kommer att ha glädje och nytta av toaletten många år framåt.

– Vi får se till att sköta om den så att den fortsätter att trivas hos oss, avslutar Marianne.