”Det är dags för en förändring”

Patrik Sjöberg
Maria Zaitzewsky Rundgren

Som gammal idrottare är Patrik Sjöberg van vid att tävla mot sig själv och att sätta upp mål – han är en vinnarskalle. Men i dag handlar det inte om att hoppa högst utan om att bryta gamla mönster, göra upp med det förflutna och, framför allt, sluta dricka.

I höstas nådde Patrik Sjöberg vägs ände. Han kom till insikt om att hans höga alkoholkonsumtion var ett sluttande plan. Han mådde dåligt fysiskt och psykiskt och fyllde tomrummet med alkohol. Tidigare hade han mest festat i trevliga, sociala sammanhang. Nu drack han allt oftare i ensamhet – eller med andra som söp lika hårt som han. Han berättar att när han öppnat en flaska kan han inte sluta förrän allt är uppdrucket. Han tål förvisso extremt mycket, men han började känna att ”nu räcker det”.
— Det var dags för en förändring, det är inte värdigt att hålla på att festa hårt i min ålder. Man snackar så mycket skit och gör en massa dumheter på fyllan, det är totalt meningslöst. Samtidigt har jag gillat den där livsstilen. Men den har ställt till det för mig. Jag har haft ett kaotiskt liv och aldrig haft normala, sunda relationer. Det skulle jag vilja ändra på, säger Patrik, som sedan i höstas bor i en liten stuga utanför Örnsköldsvik, alldeles invid orörd skog och natur.

Stugan ägs av en kompis, som är en av dem som mer eller mindre tvingade Patrik att flytta upp för en period. För att han skulle komma ifrån det destruktiva levernet och drastiskt bryta med gamla mönster. En brutal avgiftning om man så vill. För att Patrik är alkoholist är inget han hymlar om.
— Så är det. Tidigare har jag känt skam, även om det har varit uppenbart att jag druckit för mycket. I dag vet jag att alkoholism är en sjukdom och inget att skämmas för. Jag lärde mig dricka inom idrotten, det dracks oändliga mängder. De sexuella övergrepp jag utsattes för som ung, och som jag har berättat om i min bok ”Det du inte såg”, bidrog naturligtvis också till att jag drack. Plus att det fanns alkoholberoende i mitt barndomshem, säger Patrik och berättar att han har funnit en skön rytm i tillvaron efter att han flyttade till Ö-vik.
Han skrattar till och säger att nej, någon skogsmulle är han inte. Men med tiden har han lärt sig att uppskatta stillheten och de långa skogspromenaderna tillsammans med hunden Soto.
— Han går alltid lös och kommer garanterat inte att gilla att flytta tillbaka till storstaden igen. Både han och jag har brutit gamla vanor. Här finns inget utbud, inga krogar. Det gör att jag kan varva ner och börja fundera. Jag har fått bättre rutiner. Sover gott, äter på regelbundna tider och tränar på gym. Tanken är att jag under våren ska flytta tillbaka till Göteborg. Vi får se hur det går…jag skulle vilja hitta en nivå där jag kan dricka socialt och ”lagom”. Men jag vet inte om det funkar för mig. Fast jag har inga problem med att andra dricker och festar, det är upp till var och en.

Patrik har kontakt med läkare som har hjälpt honom att komma till insikt om vilka fysiska skador alkoholen orsakar – och vad roten till det onda kan vara i hans fall.
— Jag vill ta reda på varför jag alltid känt mig rotlös, varför jag gjort saker som inte varit bra för mig, varför jag har hamnat i ett beroende. Efter de här månaderna i skogen har mycket börjat klarna och jag känner starkt att jag inte kan eller vill fortsätta som innan. Det går inte att skjuta upp längre. Man måste vara ärlig mot sig själv, säger han och berättar att han håller på och skriver på en ny bok, en slags fortsättning på den förra, men som fokuserar mer på beroendet.
För en person som fastnat i ett destruktivt drickande kan det vara svårt att göra helt om och bli nykter – även om man tas bort ifrån den fysiska miljö som möjliggjort drickandet.
— Jag måste säga att det har varit lättare än jag trodde och nu mår jag riktigt bra. Det finns dem som menar att jag söker uppmärksamhet som pratar öppet om detta, men för mig är det ett sätt att hålla mig nykter. Det kan ju bli rätt pinsamt att sitta med en kall öl när alla vet vilken resa jag gjort. Jag utsätter mig för att bli granskad och det är bra!
Patrik berättar att han de senaste månaderna har kontaktats av många okända som tackar honom för att han öppnar upp och pratar om detta. Igenkänningen är stor och han har fått mycket stöd och pepp.
— Det känns positivt och har gett mig hopp om att en dag kunna gå in i en sund relation. Högtider och födelsedagar och sådant har aldrig varit viktigt för mig, men jag börjar inse att jag behöver ta det till mig. Att familj och närstående är fundamentalt för att må bra.
Visst finns det farhågor att han glider in i gamla vanor igen, väl tillbaka i storstadspulsen. Men han har ett trumfkort som han tror kan hjälpa honom.
— Som gammal idrottare är jag van vid att sätta upp mål och kämpa för att vinna. När jag väl bestämt mig för något kör jag stenhårt, det blir nästan en besatthet. Det har jag nytta av där jag befinner mig i dag.
Han tystnar ett ögonblick och tillägger att han räknat ut att han de senaste fyra månaderna sparat runt 200 000 kronor på att inte dricka.
— Det handlar inte bara om spriten utan om allt dumt man gör på fyllan och som kostar stora pengar. Som att ta taxi från Göteborg till Stockholm. Nu tänker jag att jag ska ta de där pengarna och fylla mitt liv med upplevelser i stället. Ta MC-kort och börja segla till exempel. Det ser jag fram emot.

Fakta:

Namn: Patrik Sjöberg
Ålder: 55 år
Bor: I Göteborg
Familj: Dottern Isabelle
Gör: Friidrottare och höjdhoppare. Har skrivit boken ”Det du inte såg” tillsammans med Markus Lutteman

Foto: Erik Josjö

KONTAKTA OSS?

Skicka ett mail till info@villatidningen.se eller ring oss direkt på 018-10 37 40.
Boka annons? Klicka in dig här.