Krönikor Kultur

Traktor utan hjul

bigstock-Red-Excavator-96221645
Henry Bronett
Skriven av Henry Bronett

Alla plankorna lyfte vi dän, tog fram borstar och sopade bort gamla löv som gömt sig under. Några kvistar och blåbärsris hade också hittat hit tillsammans med spindlar, gråsuggor och en liten röd traktor som saknade ett hjul. Den blev min son extra glad för. Traktorn hade varit borta ett helt liv tyckte han. Och så lämnade han genast borsten och mig för att närmare inspektera sin återfunna vän. Medan jag fortsatte sopa rent på terrassen kunde jag höra honom och traktorn i den fantastiska värld som barn utan ansträngning skapar kring sig. Det verkade som om traktorn blivit ett rymdskepp och de färdades i galaxens utkanter nu …

Men när det sedan var dags att spola rent terrassen med trädgårdsslangen, ville han naturligtvis gärna hjälpa till och kom tillbaka till jorden. Det fick han också om han lovade att inte blöta ner mig. Det lovade han allvarligt, högtidligt och genast och höll nästan sitt ord. Jag försökte med tveksam framgång undkomma vattenstrålen i skydd bakom ett träd på tomten. Skratt!

Det var en härlig dag och medan plankorna torkade i solen tog vi fram olja och penslar. Trätrappan som går ner till vår lilla gräsplätt och hela terassen oljade vi in. Vi tog snart av oss på överkropparna och lät solen värma våra ryggar.

Vi var precis i kanten till våren nu och vintern hade definitivt gett upp. Den hade dragit sig undan till förmån för värmen. Det doftade fuktig, frisk mossa från skogen där de sista resterna av is som ännu kunnat hålla sig kvar lite i skugga från tjocka granar, smälte bort och ner i jorden.

Vår terrass blir ett stort rum som räcker från tidig vår genom hela sommarn, in till sena hösten. Härifrån dricks thé med lite honung under kyliga vårkvällar
inlindade i filtar. Här halvliggandes i knarrande trästolar spejas stenknäck eller vråk med kikare. Ljumma sommarkvällar då ingen längre vill säga något särskilt, hörs grävlingar och rådjur traska runt i skogsbrynet. Och i sommarnätter då solen inte vill riktigt gå ner under horisonten, hörs vågor lojt slå in mot stranden. Här läser vi hela dagen i skuggan och löser dagstidningens lördagskorsord hela veckan till morgonkaffet. Eller kanske flyttar vi oss lite längre ut och hamnar rätt i solen som strandade valrossar, jäsandes i solgasset. Kanske sneglas härifrån ointresserat på gräset som börjar bli i allt akutare klippbehov. Härifrån diskuteras om det ska gås till bryggan kanske för ett dopp eller för att meta abborre. Terrassen, vårt härliga extrarum som snart kommer att åter dofta av nyinoljat trä.

”Våren, sommaren, snart, snart…” viskar vinden i träden. Jag längtar och ser på traktorn som nu står i bokhyllan och ännu saknar ett hjul.