Är det rimligt att fastighetsägare ska tvingas åtgärda sina fullt fungerande enskilda avlopp? Det tycker inte VA-i-tiden, den nationella intresseföreningen för fastighetsägare med enskilt vatten och avlopp.

Det handlar dels om tvångsanslutning till kommunalt VA, trots att behov enligt LAV § 6 inte finns, i andra fall om krav att ersätta gamla, fungerande avlopp med nya sofistikerade avloppsanläggningar. Hänsyn till miljö och hälsa sägs vara orsaken trots att behov ej kan påvisas.

Lars-Göran Carlsson, ordförande i VA-i tiden.

– Vi anser att kommunernas tillämpning är hänsynslös och orättvis. Nuvarande lagstiftning, förordningar och föreskrifter måste ändras, så att tillämpningen vilar på saklig grund i form av evidens, vetenskap och beprövad erfarenhet vilket inte görs idag säger Lars-Göran Carlsson, ordförande i VA-i tiden.

Föreningen bildades 2019 efter att 235 fastighetsägare i Köping, flertalet med fritidshus, fått avslag på sin överklagan till mark-och miljödomstolen om tvångsanslutning till kommunalt VA. Beslutet grundades på miljöskäl, det vill säga att de enskilda avloppen förorenade Mälaren.

Att hänvisa till miljön håller inte inför fakta, menar Lars-Göran Carlsson. All naturvetenskaplig evidens visar tydligt att föroreningar från enskilda avlopp generellt är försumbar då marken renar. I synnerhet i jämförelse med det som hela tiden släpps ut i våra sjöar och vattendrag från de kommunala reningsverken. Fastighetsägarna vid Norra Mälarstranden i Köping gav inte upp utan har nu genom VA-i-tiden organiserat sig tillsammans med andra drabbade runt om i Sverige.
– Vi kom tidigt i kontakt med bybor i Orsa och i Smedjebacken. I båda fallen krävdes varje fastighetsägare att betala hundratusentals kronor för anslutning till respektive kommuns VA-system. Konsekvensen är att folk tvingas gå från sina hus och sommarstugor då många är pensionärer, och inte får låna pengar i bank. Att det är en katastrof för den enskilde då äganderätten sätts ur spel kan vem som helst förstå, säger Lars-Göran Carlsson. Anslutningskostnaderna till kommunalt VA varierar dessutom kraftigt i landet, från 100 000 till 800 000 kronor, dvs fri prissättning.

Den senaste statistiken för andelen av befolkningen som är ansluten till kommunalt avlopp per kommun är från 2014.
Källa: Fastighetstaxeringsregistret 2015 och Registret över totalbefolkningen 2014, SCB.

– I vissa fall är kostnaden lika stor som vad fastigheten är värd. Då är miljöbalkens rimlighetsavvägning, det vill säga kostnaden i proportion till den eventuella miljönyttan, verkligen satt ur spel, poängterar Lars-Göran Carlsson.
Lagstiftningen är dessutom så konstruerad att omvänd bevisprövning gäller. Det vill säga, det är den enskilde fastighetsägaren som ska bevisa att den egna avloppsanläggningen inte förorenar. Det borde självklart vara tvärtom, menar menar VA-i-tiden.

– Dagens bedömning är godtycklig och det kan vi naturligtvis inte acceptera. Den enskilde är i praktiken rättslös och helt utlämnad till kommunernas tillämpning. Här vill vi som förening stötta enskilda fastighetsägare i deras VA-problematik.
Så vad händer då i Köping?
– Ja, hittills känns det som att vi talar för döva öron. Men vi ger inte upp. Vi lobbar hårt för att kommunen ska ändra uppfattning. De vidhåller att vi förorenar. Men det gör vi inte. Vi har vetenskapen på vår sida. Det har inte myndigheterna. Nu är det bara att hoppas att regering och riksdag agerar. Vi hoppas att regeringen i kommande förslag till ny vattentjänstlag ändrar på den omvända bevisbördan och att krav på miljöåtgärder mot enskild ska ha stöd av vetenskap och beprövad erfarenhet avslutar Lars-Göran Carlsson.

Fakta

Fastighetsägarna i Köping anlitade 2016 Peter Ridderstolpe, en av Sveriges främsta experter på små avlopp. Enligt hans beräkningar släpper de 235 hushållen i Köping årligen ut 20 kilo fosfor i Mälaren, samtidigt som Köpings kommun släpper ut 20 ton.
”Övergödning inte är ett generellt problem i Sverige och små avlopp har mycket liten påverkan för näringstillståndet i sjöar och hav. Det innebär att särskilda krav på fosforrening, utöver det skydd som marken ger, sällan är motiverade ur miljö- och kostnadssynpunkt”.
Peter Ridderstolpe, Teknologie licentiat i tillämpad ekologi och seniorkonsult på Water Revival Systems.