För något år sedan tröttnade jag på det svenska vädret. Bestämde mig för att bygga något slags glasat värn mot kalla vårar, blöta somrar och kyliga kvällar. Frågan var om jag skulle bygga ett växthus eller ett orangeri.

Skillnaden är att växthuset har glas i taket och i alla väggar. Det klassiska orangeriet har täckt tak och är dessutom uppmurat mot norr. I det oupp-
värmda glasiga växthuset odlar man tomater och andra solkrävande, ettåriga grödor. Orangeriet med sitt täckta tak är snarare en förvaringsplats för frostkänsliga växter vintertid och lata, njutande människor på sommaren. Något förenklat skulle jag alltså bestämma mig för om jag ville odla tomater eller apelsiner. Det tycker jag du också ska göra om du är i valet och kvalet. Jag behövde inte tänka länge. Klart att jag numera var latare än förr och samtidigt hopplöst förälskad i alla mina medelhavsväxter.

Peter Englanders orangeri

Var och hur stort?

Nästa frågetecken som skall rätas ut är platsen. Självklart ska de glasade partierna riktas mot södersolen. Det är ju det som är hela grundidén med orangeriet, att solens strålar som på vintern går lägre, ska nå in till alla ljusälskande, vintergröna växter. Förutom denna självklarhet tycker jag att ett orangeri, om möjligt, ska placeras en liten bit från huset, som ett nära och skönt utflyktsmål från boningshuset.

Hur stort orangeri du ska bygga är en sak mellan dig, ditt hus och din plånbok. Ja, och så myndigheterna förstås. Numera kan vi bygga upp till 25 kvadrat utan bygglov. Om orangeriet ligger närmare än 4,5 meter från grannen, behövs dennes medgivande. Annars är det bara att köra på.

Design och konstruktion

Ett orangeri kan muras av lecablock som putsas eller tegel, men också byggas i trämaterial. Jag valde det putsade orangeriet eftersom det påminner mest om det klassiskt franska eller italienska. Det blir helt enkelt en egen byggnad i trädgården, formgiven och byggd enligt gamla principer, om än med en viss frihet i tolkningen, inte minst storleksmässigt. Därför kan du nästan alltid välja det putsade utan att huset opponerar sig.

När det gäller val av tak till orangeriet är jag för-tjust i pulpettak, det vill säga ett tak som utgörs av ett enda takfall. Det är med sin flacka lutning mer diskret i villaträdgården.

Färgen då? Ja, det bestämmer som regel huset. I mitt kvarter är alla hus byggda i tegel. Självklart målade jag mitt i en varm terrakottanyans. Nästan orange. Visst är det oemotståndligt att måla sitt orangeri – orange!

Foton: Peter Englander